2/3 av samtliga tillgÃ¥ngar tillföllKalle med fri förfoganderätt, innebär det ocksÃ¥ att efterarvingarnas rätt bestÃ¥r ien andel motsvarande 2/3. När Kalle sedermera gÃ¥r bort har efterarvingarna rätttill 2/3 av boet efter Kalle, i form av efterarv efter Astrid.Hade det istället varit sÃ¥ att Astrid i exempel B inte haft nÃ¥gon enskild egendomskulle det innebära en hälftendelning enligt huvudregeln, och därför ocksÃ¥ enhälftendel i efterarvsrätt.Ett avsteg frÃ¥n hälftendelning kan ocksÃ¥ förekomma med anledning av vissavärdeökningar av boet efter första makens frÃ¥nfälle (ÃB 3 kap. 4 , 6 och 7 )och vissa minskningar av boet (ÃB 3 kap. 3 ). I avsnitt 7 Ã¥terkommer jag särskilttill vederlagsregeln i ÃB 3 kap. 3 .6.3.2 En förmögenhetsmassaEn frÃ¥ga som uppkommit med anledning av den fria förfoganderättens utformningär pÃ¥ vilket sätt den efterlevande maken är förhindrad att genom testamente förfogaöver den berörda egendomen. I NJA 1995 s. 303 gällde frÃ¥gan om deninskränkning pÃ¥ efterlevande makes testationsrätt, som fri förfoganderätt innebär,ska avse specifik egendom eller enbart den ideella andelen. Bakgrunden varföljande.N.L sr. avled den 9 november 1970 och efterlämnande som dödsbodelägarehustrun M.L och de gemensamma barnen B.L., M.L., N.L jr. och A.L.Dessförinnan hade makarna L upprättat ett inbördes testamente som förordnadeatt de skulle ärva varandra med full äganderätt. I testamentet föreskrev makarnaatt bröstarvingarna skulle ha rätt att fÃ¥ ut sin laglott ifall nÃ¥gon av makarnaingick nytt äktenskap. I testamentet fanns ocksÃ¥ en föreskrift omsekundosuccession, innebärandes att bröstarvingarna skulle ha rätt till efterarv iden först avlidna makens bo, trots att den efterlevande maken genom testamenteerkändes full äganderätt till arvet efter den först avlidne maken.47 Vidare47Jfr. ovan under 4.3.1 angÃ¥ende makars möjlighet att styra över formen för äganderätte

gare de fyra gemensamma barnen. Innan sin dödhade M.L. upprättat ett eget testamente som förordnade vilken specifik egendomsom skulle tillfalla vardera bröstarvingen. A.L. väckte talan och gjorde gällandeatt testamentet inte kunde bära giltighet med anledning av att M.L. genomtestamente förfogat över egendom som ägts av den först avlidna maken.Frågan som HD sedermera fick ta ställning var huruvida inskränkningen påtestationsrätten för efterlevande make ska avse specifik egendom eller endastden ideella andelen. Om den fria förfoganderätten ska avse specifik egendomkan det innebära att den efterlevande maken måste behandla egendomen, vilkentidigare tillhört den först avlidna maken, som en separat egendomsmassa. Detta,menade HD, stämmer inte överens med grunderna för makes arvsrätt. Medhänsyn till detta fastslog HD att begränsningen av makes testationsrätt somföljer av fri förfoganderätt ska avse den ideella andelen och inte specifikegendom.NJA 1995 s. 303 innebär i praktiken att det som en efterlevande make har attförhålla sig till, om denne vill testamentera bort egendom, är hur stor andel av sintotala egendom som begränsas av den fria förfoganderätten. Har exempelvis enfjärdedel ärvts med fri förfoganderätt är den efterlevande maken alltså förhindradatt genom testamente förfoga över en fjärdedel av den totala egendomen. Viktigtatt minnas är dock att efterlevande make är oförhindrad att på annat sätt förfogaöver egendomsmassan under sin livstid.48Man kan fråga sig varför lagstiftaren valt att göra efterarvsrätten till enandelsrätt, istället för att utgå från en fast summa eller särskilda saklegat. Denfall att den delen efterlevande make ärvde per automatik var begränsad till en fri förfoganderätt,oaktat vad makarna förordnat om genom inbördes testamente.48 Jfr. avsnitt 4.2.1.27främsta anledningen tycks vara att ta hänsyn till den efterlevande maken.Lagstiftaren har velat undv

är hur stor andel av sintotala egendom som begränsas av den fria förfoganderätten. Har exempelvis enfjärdedel ärvts med fri förfoganderätt är den efterlevande maken alltså förhindradatt genom testamente förfoga över en fjärdedel av den totala egendomen. Viktigtatt minnas är dock att efterlevande make är oförhindrad att på annat sätt förfogaöver egendomsmassan under sin livstid.48Man kan fråga sig varför lagstiftaren valt att göra efterarvsrätten till enandelsrätt, istället för att utgå från en fast summa eller särskilda saklegat. Denfall att den delen efterlevande make ärvde per automatik var begränsad till en fri förfoganderätt,oaktat vad makarna förordnat om genom inbördes testamente.48 Jfr. avsnitt 4.2.1.27främsta anledningen tycks vara att ta hänsyn till den efterlevande maken.Lagstiftaren har velat undvika att efterlevande make ska behöva behandla sinegendom som två separata egendomsmassor, vilket HD också poängterati NJA 1995 s. 303. Som jag nämnt tidigare grundar sig makars arvsrätt på detstarka intresset att trygga en efterlevande makes framtida försörjning och framförallt möjliggöra att den efterlevande maken får behålla sitt hem utan riskför att behöva skifta ut den avlidna makens arvingar och därigenom kanske behövalämna den bostad som använts av makarna. I domskälen till NJA 1995 s. 303nämner också HD ett förhållande som försvårar en efterarvsrätt baserad påsaklegat, nämligen makars gemensamma ägande i vissa fall. Det kan på grund avdet gemensamma ägandet vara nästintill omöjligt att avgöra vilken egendom somtillhört respektive make under båda makarnas livstid. Det kan även tilläggas attegendom som makar förvärvar under sitt äktenskap ofta förutsätts vara samägd.Genom att istället använda sig av en andelsrätt menar HD att man kan undvikadessa svårigheter.Att en efterarvinge har rätt till endast en viss andel av boet, och inte särskildegendo

sin livstid.48Man kan frÃ¥ga sig varför lagstiftaren valt att göra efterarvsrätten till enandelsrätt, istället för att utgÃ¥ frÃ¥n en fast summa eller särskilda saklegat. Denfall att den delen efterlevande make ärvde per automatik var begränsad till en fri förfoganderätt,oaktat vad makarna förordnat om genom inbördes testamente.48 Jfr. avsnitt 4.2.1.27främsta anledningen tycks vara att ta hänsyn till den efterlevande maken.Lagstiftaren har velat undvika att efterlevande make ska behöva behandla sinegendom som tvÃ¥ separata egendomsmassor, vilket HD ocksÃ¥ poängterati NJA 1995 s. 303. Som jag nämnt tidigare grundar sig makars arvsrätt pÃ¥ detstarka intresset att trygga en efterlevande makes framtida försörjning och framförallt möjliggöra att den efterlevande maken fÃ¥r behÃ¥lla sitt hem utan riskför att behöva skifta ut den avlidna makens arvingar och därigenom kanske behövalämna den bostad som använts av makarna. I domskälen till NJA 1995 s. 303nämner ocksÃ¥ HD ett förhÃ¥llande som försvÃ¥rar en efterarvsrätt baserad pÃ¥saklegat, nämligen makars gemensamma ägande i vissa fall. Det kan pÃ¥ grund avdet gemensamma ägandet vara nästintill omöjligt att avgöra vilken egendom somtillhört respektive make under bÃ¥da makarnas livstid. Det kan även tilläggas attegendom som makar förvärvar under sitt äktenskap ofta förutsätts vara samägd.Genom att istället använda sig av en andelsrätt menar HD att man kan undvikadessa svÃ¥righeter.Att en efterarvinge har rätt till endast en viss andel av boet, och inte särskildegendom, innebär dock inte att denne blir tvungen att acceptera alla sorterstillgÃ¥ngar i den efterlevande makens bo. Enligt ÃB 3 kap. 5 ska nämligendelningen av boet efter den sist avlidna maken ske pÃ¥ sÃ¥dant sätt att varderamakens arvingar pÃ¥ sin lott fÃ¥r ut sÃ¥dant som tillhört sin respektive arvlÃ¥tare. Islutändan kommer alltsÃ¥ en efterarvinge fÃ¥ ut det som under den först a

309 där HD slagit fast att efterarvingarna inte ärbehöriga att med efterlevande make träffa avtal om fullständig bodelning ocharvskifte. Rättsläget i denna frÃ¥ga mÃ¥ste därför enligt mig anses vara tämligenklart. En sÃ¥dan rätt kan dock föreligga om lagen skrivs om pÃ¥ sÃ¥ sätt att ävenefterarvingarna anses vara dödsbodelägare redan i den först avlidna makens bo.Trots detta finns inget hinder mot att efterlevande make lämnar ett förskott pÃ¥(efter)arv. DÃ¥ ska istället förskottsreglerna i ÃB 6 kap. tillämpas.546.5 SammanfattningJag har i detta avsnitt redogjort för vad efterarvsrätten innebär och när rätt tillefterarv uppstÃ¥r. Efterarvets storlek är ingen fast eller förutsägbar summa, utan blirberoende av resultatet av bodelningen och arvskiftet efter den först avlidna maken,där den andel som efterlevande make ärver med fri förfoganderätt motsvarar denandelsrätt som efterarvingarna har i efterlevande makes framtida kvarlÃ¥tenskap.I NJA 1995 s. 303 konstaterade HD att efterarvsrätten avser en ideell andel i denefterlevande makens framtida kvarlÃ¥tenskap, vilket fÃ¥r till följd att efterarvetkommer att följa eventuella värdeökningar eller värdeminskningar i efterlevandemakes bo. Detta har ocksÃ¥ en positiv rättsverkan för efterlevande make, som kanbehandla all sin egendom som en enda förmögenhetsmassa och inte exempelvisbehöver tänka pÃ¥ att avskilja viss egendom under hela sin Ã¥terstÃ¥ende livstid, medanledning av att efterarvingarna kan ha efterarvsrätt till just den egendomen. Detfaktum att efterarvsrätten gäller en ideell andel och inte viss summa eller särskildegendom menar jag är rimligt i förhÃ¥llande till det arvsrättsliga systemet i övrigt.En arvlÃ¥tare som under sin livstid vill tillgodose att särskild egendom tillfaller enspecifik arvinge har all möjlighet att genom testamente säkra detta.54Se ovan under avsnitt 5.30Slutligen har jag utrett om det finns nÃ¥gon möjlighet för

emmet. Samtidigt visar vederlagsregeln i ÃB 3 kap. 3 attefterarvingar inte bör gÃ¥ miste om sin rätt till arv. Efterarvet är trots allt enlagstadgad arvsrätt en uppskjuten sÃ¥dan vilket visar att släktskapet ännu harstor betydelse för arv.Efterlevande makes arvsrätt kom till i en annan tid. Ãven om syftet bakomefterlevande makes arvsrätt är relevant än idag menar jag att lagstiftaren bör seöver möjligheten att bredda vederlagsregelns tillämpningsomrÃ¥de och pÃ¥ sÃ¥ visbalansera efterlevande makes arvsrätt med efterarvingarnas efterarvsrätt.48KällförteckningOffentligt tryckProposition 1986/87:1 om äktenskapsbalk m.m.Proposition 1969:124 med förslag till lag om ändring i ärvdabalken m.m.SOU 1925:43 Förslag till lag om arv m.m.SOU 1998:110 Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring.NJA II 1928 Ny lagstiftning om arv.NJA II 1930 Ny lagstiftning om testamente.RättsfallNJA 1936 s. 201.NJA 1949 s. 625.NJA 1950 s. 488.NJA 1995 s. 303.NJA 2005 s. 309.NJA 2013 s. 736.LitteraturAgell, A., Testamentsrätt: En lärobok om rättshandlingar för dödsfalls skull,3:e uppl., Iustus Förlag, 2003.Agell, A. och Brattström, A., Ãktenskap Samboende Partnerskap, 6:e uppl., IustusFörlag, 2018.Brattström, M. och Singer, A., Rätt arv: Fördelning av kvarlÃ¥tenskap, 5:e uppl.,Iustus Förlag, 2020.Brattström, M., Särkullbarn de nya uä-barnen när det gäller rätten till arv I:Brattström M. och Jänterä-Jareborg M., För barns bästa. Vänbok till AnnaSinger, Iustus Förlag, 2017, s. 4158. Cit: Brattström (2018).49Brattström, M., Recension av Eriksson, A., Efterarv. Komplikationer vid slutligfördelning av kvarlÃ¥tenskap, JT nr. 3 2019/20, s. 745750.CarlÃn-Wendels, T., Bodelning och arvskifte efter äktenskap och samboende:Reglernas innebörd och tillämpning med utförligt kommenterade exempel,9:e uppl., Juristförlaget, 1994.Eriksson, A., Arv och testamente, Thomson Förlag, 2008

¤ndskt offentligt tryckPropositionerHE 37/1948 vp Hallituksen esitys laeiksi perintökaaren 17 luvun, oikeudenkäymiskaaren 10 luvun 2 :n ja konkurssisäännön 46 :n muuttamisesta sekä maakaaren 2 ja 3 luvunsekä 8 luvun 3 :n kumoamisesta (Finland)Utkast til lov om arv, instilling fra komiteen til Ã¥ utrede spÃrgsmÃ¥let om revisjon av arveog uskiftelovgivningne, 1962 (Norge)HE 6/1964 vp Hallituksen esitys n:o 6 perintölainsäädännö uudistamisesta (Finland)Odelstingsproposisjon 1968-69 nr.36 Om lov om arv m.v (Norge)Forslag til arvelov L 100 (2006-2007) (Danmark)Prop. 107 L (2017-2018) Lov om arv og dÃdsboskifte (arveloven) (Norge)Norges offentlige utredningerNOU 2007:16 Ny skiftelovgivningNOU 2014:1 Ny arvelovBetänkandeBetÃnkning om arvelovgivningen nr.291/1961 (Danmark)RättspraxisHögsta domstolenNJA 1934 s. 462NJA 1939 s. 71NJA 1942 s. 609NJA 1945 s. 81NJA 1954 s. 517NJA 1961 s. 105NJA 1963 s. 345NJA 1973 s. 68766NJA 1985 s. 414NJA 1995 s. 303NJA 1998 s. 534NJA 2018 s. 341HovrätternaGöta hovrätt dom, 2015-04-28 i mÃ¥l nr B38015Svea hovrätt dom, 2018-02-27 i mÃ¥l nr B 803217Utländsk rättspraxisNorgeRetstidendeNRt 1974 s. 362NRt 1977 s. 182NRt. 1977 s. 462NRt 1982 s. 1256NRt 1988 s. 599NRt. 1989 s. 999NRt. 1989 s. 1330NRt. 2005 s. 1634Rettens gangRG 1985 s.981DanmarkTidsskrift for Familie- og ArverettT:FA 1998.269 ÃUgeskrift for RetsvÃsenU 1981.615 ÃU 1983.439 VU 1990.591 HU 1993.193 VU 2005.1545 HU 2006.3192 ÃU 2015.1118 ÃVestre Landsrets TidendeVLT 1949.11FinlandKorkein oikeus (Högsta domstolen)67HD 1987:131HD 1994:120Helsingin hovioikeusHelsingin HO 29.5.1985 S 83/1252Helsingin HO 10.2.1986 S 83/1191Vasaan hovioikeusVaasan HO 27.9.2000 S 00/24/7LitteraturAgell, Anders Jänterä-Jareborg, Maarit, (red.), De lege, familjerättsliga studier, vänbok tillÃke Saldeen, Iustus Förlag, Uppsala, 2003Agell, Anders, Testamentsrätt, en lärobok om rättsha